Hittills har finanskrisen slagit mot vanliga löntagare och bankkunder. Det är vi vana vid. Helt enligt bankdirektörernas motto: – Låt de fattiga betala, de är ju vana.
PEPPE ENGBERG Men nu börjar jag bli orolig. Enligt en ny undersökning från Schroders uppger tre av fyra förmögna investerare i Europa (75 %) att de har påverkats negativt av den ekonomiska instabiliteten de senaste åren – och mer än en av fem (21 %) oroar sig över att behöva skjuta fram pensionsåldern och arbeta längre än de planerat.
Shit! tänker jag. Undersökningen visar tydligt att det inte bara är låg- och mellaninkomsttagare som påverkats av den ekonomiska krisen. Pressmeddelandet frossar i känslosam retorik som vi hittills bara hittat i vänsterns pamfletter: ”Miljontals förmögna investerare i hela Europa delar känslan av oro över marknadsläget, har fått försämrad ekonomi och känner ett stort behov av att vidta åtgärder för att återställa sina pensionsinvesteringar”.
Det är nästan så man tycker sig höra ekot av det kommunistiska manifestets varning: ”Det går ett spöke genom Europa”.
Schroders European Wealth Index kartlägger attityder ”hos ett representativt urval av välbeställda kunder i 10 euroländer”. Samtliga deltagare i undersökningen har minst 100 000 euro i investerbara tillgångar exklusive bostaden. I denna första rapport frågade Schroders ett urval av mer än 1400 av dessa välbärgade investerare hur de hade påverkats av den ekonomiska instabiliteten de senaste tre åren samt vad de oroade sig mest över när det gäller deras investeringar.
– Vår undersökning fokuserar på en vital del av Europas befolkning som är viktig för ländernas skattebas, leder företag och är en katalysator för tillväxten. Resultaten visar tydligt att välbeställda europeiska investerare har drabbats av den ekonomiska instabiliteten och har ett oroande pensionsgap att hantera, säger Peter Beckett som är marknadschef för Europa på Schroders.
Deltagarna i undersökningen var framförallt oroliga över att deras investeringar och pensionsavsättningar inte längre kommer att vara tillräckliga för att betala för den levnadsstandard de tidigare planerat. Detta var den främsta farhågan i sex av de tio undersökta länderna (Tyskland 41 %, Italien 39 %, Spanien 38 %, Österrike 30 %, Sverige 29 % och Belgien 26 %) och det viktigaste orosmomentet bland investerare i Europa som helhet (29 % ). I åtta av de undersökta länderna hade investerarna inte bara noterat att pensionsavsättningarna krympt (24 %) utan även aktivt börjat undersöka vad detta kommer att ha för påverkan på deras framtida inkomst och vilka praktiska åtgärder de behöver genomföra.
Var femte av deltagarna i undersökningen (21 %) uttryckte oro över att de måste skjuta pensionen på framtiden och arbeta längre än de planerat. Fem av tio miljonärer trodde att deras framtida levnadsstandard skulle bli lägre än deras föräldrars.
Frågan är om vänstern blir glad eller besviken över att krisen drabbar även de rika? Vad tror du?
***
Eva Bergdahl, 96, är kärnfrisk och livsglad. Härom veckan läste vi om att hon lämnar Karlskrona och flyttar efter sonen till Thailand.
– Livet är som en saga, sa hon och alla log vi.
Ganna Chyzhevska, 91, är dement, nästan blind och har problem med hjärtat. Igår bestämde migrationsverket att hon ska utvisas till Ukraina där hon inga släktingar har.
Hoppas att Thailand inte har en lika human invandrarpolitik som Sverige.
***
NÄR DIKT BLIR VERKLIGHET
Jag har en kompis som heter Thomas Kanger. Till skillnad från Håkan Juholt bistod han polska Solidaritet. Han smugglade visserligen inte tryckpressar, men det gjorde ju inte Juholt heller trots att han påstått det.
Kangers insats var blygsam, men finns på bild. Han skänkte den enda räknedosa vi hade på tidningen Gnistans redaktion till strejkledaren Lech Walesa, Walesa blev glad och ville bli fotograferad med den svenske journalisten.
När vi framkallade bilden på Walesa och Kanger visade det sig att liksom hade blivit en ljus gloria över huvudet på… ja just det – på Thomas Kanger.
Det såg verkligen overkligt ut.
Den blivande fredspristagare log glatt, men hamnade på något sätt i skuggan av den svenske ”hjälten”. Kanske var det något sånt Juholt hade velat uppnå när han fabricerade sin historia om den hjältemodiga insatsen han aldrig gjorde för Polens folk?
Nåja. Sedan dess har Thomas rört sig från journalistiken mot den fria diktens värld. Som thrillerförfattare har han dock visat sig komma obehagligt nära verkligheten: Hans thriller ”Sjung som en fågel” handlar om mordet på en S-politiker i Västerås. Politikern är i boken 65 år gammal, före detta Aseaanställd, aktiv i fackföreningen Metall, och skild sedan 1977.
Boken fick bra recensioner. Ett halvår efter att boken släpps sker ett mord i Västerås som är obehagligt likt diktens: kommunalrådet Pär Axelsson hittas död av sitt eget barn, precis som i boken. Alla ovan nämnda detaljer, så när som att åldern på den döde skiljer på ett (1) år
– Det var exakt likadant, och polisen utredde till och med motivet som mördaren i boken hade, berättade Thomas härom dan när vi firade hans födelsedag vid Bord 98.
Fallet är ännu olöst, och polisen har gjort mer än 600 förhör kring mordet. Frågan är om polisen än en gång kommer att söka svar i en av Kangers böcker: I den nyutkomna ”Drakens år” placerar författaren ett mord i min gamla hembygd – Gäddedetrakten i norra Jämtland.
Det påhittade dödsfallet sker hösten 2011.
Den påhittade skytten är i 20-årsåldern, med koppling Västmanland. Han är i Norrland för att bo i släktens stuga (släkten på moderns sida). Under älgjakten skjuter han en 52-årig man till döds.
Du såg kanske nyhetsartiklarna i veckan? En 21-åring från Västmanland var i Gäddedetrakten för att jaga älg (eftersom hans släkt på moderns sida är därifrån), men blir skjuten till döds av en man i 50-årsåldern.
Samma plats, samma tid, samma åldrar (fast dramats roller är omkastade), samma släktrelationer och samma anledning; älgjakt!
Slump eller tillfällighet? Tar verkligheten hämnd på dikten? I så fall är det inte slut här. I Kangers thriller sker nämligen tre dödsskjutningar:
>> Den första inträffar i Afghanistan i ett tänkt februari 2010, med en svensk som olycksskytt.
”Samma” dödsskjutning sker efter publiceringen i verkligheten – på samma plats och samma tid (endast en vecka fel!), och där skottvinkeln uppifrån även här blev den avgörande bevisningen.
>> Den andra dödsskjutningen i boken upprepade sig alltså nu i veckan utanför Gäddede – med nästan alla andra detaljer identiska.
>> Den tredje dödsskjutningen i ”Drakens år” sker från Ikeas tak i Västerås. Något sådant har inte inträffat i verkligheten. Än. Skottet i Drakens år träffar sitt offer först i maj 2012…
Spooky! Nästan lika skrämmande måste Håkan Juholt han tyckt att det var när gratistidningen BIZ.24 damp ner i hushållens brevlådor i veckan som gick. Pressläggningen måste ha varit minst 4-5 veckor, ändå är tajmingen suverän: Samma dag som bidragsskojeriet avslöjas i dagspressen fångar textreklamen för S-ledaren hela affären: ”Juholt vill lätta på STATENS PLÅNBOK”.
Slump eller tillfällighet? Freud skulle ha dragit intressanta slutsatser.
Nu ska jag jobba. Men först ska jag ge katten den dagliga dosen av strumamedicin. Sedan ska jag pilla på min nya Ipad. Klart man har skaffat en pensionärsplatta!
